Ropar ut i rymden

Hej.
Jag blev nostalgisk. Kanske till att börja våga skriva igen efter många år av skrivkramp. Men mest nostalgisk över er människor som fanns och som läste mina sketna inlägg och som även jag läste era.
Finns ni kvar någonstans där ute?

samma sits

Det känns inte som igår. och det är det inte heller. det är främande och nytt. det är som en kräkreaktion längst bak i bussen. någon frågar om man behöver hjälp men självklart behöver man inte det. man har just vaknat, alltså insett, att det är ju här jag ska stiga av. alla tittar efter en, säkert undrar en massa saker, och det är skönt. det är skönt att lämna dem undrandes. jag äger dem. det är jag som är kungen och jag får slita av mig kallingarna och bryta mot lagen och låtsas att jag är oberörd. men självklart är jag inte det. självklart behöver jag hjälp att klä på mig kläderna och torka mig i röven. självklart är någon även kung över mig.

fan vilken fin dag. gör någon nytta och känn er inte ledsna, vi sitter i samma sits du och jag!

en dag

Det är när regnet kommer. Då vaknar drömmarna till liv. Grannkärringarna sätter på sina gubbar i en enda härlig symfoni, och på gatan gör katterna likadant. Regnet river upp jorden, för upp allt dolt till ytan. Jordmån podsol, en gran trivs bäst i sura förhållanden. Jag har lagt apelsiner på fönsterbläcket, det är en snygg kontrast tycker jag. Här finns skatter att hämta, människor att blåsa, visor att sjunga och bröst att klämma på. Tiden står stilla, sträcker på sig som katten på hallmattan och där har vi regnet som dämpat alla ljud, alla lögner. Det ska regna hela året. Jag hade tänkt sitta hela året på balkongen och se tystnaden, stanken, avsaknaden. Jag tänker sträcka på mig, sjunka ihop, skrika i falsett. Jag tänkte sitta här hela året och se på när morgonen gryr i kaffekoppen och slänger sina skitiga kallingar på golvet och kliar sig i skrevet, hemkommen efter ett hårt knull med natten. Jag tänker vänta på den. Vända den ut och in, andas in surt regn, pissa i surt regn. Jag tänker stanna här tills den lägger sin snara runt mig och för upp mig på en dans. Var är min dag? Jag förtjänar en till dag.

vafals

Här går det undan, hinner inte blinka, eller minnas för den delen. Allt är nattsvart eller gult som kattpiss.
Jag har inte glömt bort er mina vänner, jag har glömt bort mig själv. Jag är en potatis på tallriken och mamma är hungrig. Jag ska ägna mer tid åt er och den här sidan. Jag ska komma in och hälsa på hemma hos er också. Just nu studerar jag hela tiden, både fittan och plånkan är tom. Men det glider på, sommaren är här, vi ska skratta och supa och vara glada och byta blöjor på en invalid katt. Det är bra, livet är allt skönt ibland. En cigg under äppelträdet i parken hinns nog också med. På återseende.

Undergång

Toaletten på sturehof. Vad gör jag här. Jag skäms. Så jag skiter på deras toalett. Det gör jag rätt i. Idag går jorden under också. Fan vad jag hoppas att den inte gör det just idag så att inte en kristen fanatiker får rätt. En som säger att vi ska frukta Gud. Jag ska kasta ett äpple på nån idag.
Det vill jag göra innan jag dör i sådana fall.
Oj så onödigt med undergång, jag hade kunnat utföra stordåd.

månen

Jag är besatt av månen.

jag behöver månen.

jag blir tokig av månen.

månen är min dotter.

månen är min saliv.

min svett.

min skugga.

jag skulle vilja säga min bästa och min

sämsta egenskap samtidigt.

månen är skräck, lust, avsky, renhet. den är jungfrulig och lösaktig!

jag leker med månen, jag super in den, jag sover med månen under min huvudkudde!

jag går hand i hand med månen, vi hoppar jämnfota

i en hage och sjunger visor tillsammans.

månen sjunger bättre än mej, har en finare stämma.

månen är min syster.

jag skulle kunna sälja min bästa vän för månen.

jag skulle gå ner på mina knän och be om månens hand.

jag har sex i skenet av månen och min kropp

är vackrare i skenet av månen.

skenet av månen blir vackrare av min kropp.

vi delar samma kropp, jag och månen.

samma himlakropp, samma universum.

många män i historieböckerna talar om månen.

hur dom gjorde allt för att få åka ut i rymden och besöka henne.

lägga sina rep runt henne.

månen har berättat för mej att om hon hade varit

en val hade dom jagat henne och kastat harpun mot henne.

om hon hade varit en val hade människorna dödat henne.

men som tur är så är månen en måne och ingen val.

hon är ett naturväsen, våran närmsta granne.

ungefär 384 400 km ut i rymden finns hon.

hon kan vinka till oss och vi kan vinka tillbaka.

månen har en stor kraft.

hon kan styra över vårat vatten, skapa ebb och flod.

hon kan prata med katter och

vargar är förälskade i henne.

sjömän och pirater hedrar månen, följer månens kropp

som ett kompass.

månen kan orsaka naturkatastrofer.

men bara för att det finns en mening med det.

månen gör ingenting som inte ska göras.

och jag tycker det är bra.

månen gör mig glad. den gör mej hel även när den är halv.

jag äter månen till frukost och jag har månen i mitt blodomlopp.

månen gör mej frisk och månen kan ta mitt liv

ifrån mej.

en gammal klassiker och en tom påse

för några år sen, på min förra blogg, hade jag någonting som jag kallade för bathtub art. det var ju lite flashigt så jag lägger ut veckans bathtub art igen, idag i alla fall. undrar om dom använder tigerbalsam. idag har jag bara varit bakis. min hund ligger och slickar sig på ballen framför mig. hans nötter är nu för tiden ett minne blott, tre tusen kronor pungade (haha) jag ut med för att ta bort bollarna. det som återstår är en tom påse nötter kan man säga. men han är lika glad ändå. annars är min önskan för idag att få rapa rakt ut i rymden. farväl. /Loathing

vår

tog en promenad.

såg en gubbe som runkade på sin balkong.

det var sol.

solen lös mej rakt i ansiktet.

jag blev irriterad.

jag försökte tänka tvärtom.

att nu är våren här, försökte jag tänka.

jag gick lite till.

det kom en cykel.

det kom utländska barn som jagade en katt.

sluta upp med att jaga katten, tänkte jag.

sluta upp med att jaga katten, sa jag.

dom tittade på mej.

dom frågade varför då.

för att våren är här, sa jag.

jag tänkte att för på våren vill man ha det bra.

på våren vill man att solen ska blända en i fejan.

på våren vill man pippa och ha det skönt.

på våren vill man sitta på balkongen och

onanera i det fria.

inte bli jagad.

inte bli störd på sin härliga vårpromenad.

jag vill kunna gå på promenad och få

solen i ansiktet.

jag vill kunna bli irriterad.

jag vill kunna svära åt solen.

åt världen.

åt änderna.

åt barnen.

jag vill kunna ställa mig på ett ben och

sen bara stå där.

jag vill kunna stå där länge och ha

våren i ansiktet.

våren på mitt bröst.

våren på mitt sköte.

och där vill jag stå så länge jag vill.

utan att bli störd.

för nu är det vår.

kalle anka

kalle anka på förmiddagen.
han är arg på piff och puff för att dom
tjyvar hans popcorn.
jag ser det hela väldigt komiskt och skrattar lite.
sådär ska livet vara.
det ska vara komiskt när det är sorgligt och
det ska vara komiskt när man gör sig illa
och när vi ligger förkylda och klagar och när
mensen gick igenom brallan.
ha-ha-ha ska man säga.
det ska vara enkelt, som att cykla utan händer
eller headbanga eller knapra på nötter.
det ska vara lika självklart som när ett
barn pillar sig i näsan och äter kråkan och
som när pojkar döper sina könsorgan.
ett barn berättade för mej att han brukade
allt smyga upp på nätterna och dyka ner i toaletten
och simma ut i rymden.
han pratade med olika figurer och dom berättade
hemliga saker för honom och dom
gjorde volter och konster och dom plockade bär som
dom åt upp så när han simmade ut ur rymden
och la sig i sängen igen var han röd om munnen.
det var livet för honom.
det var så enkelt och konstigt och förunderligt
men självklart på en och samma gång.
sen sov han och klättrade i träd på dagen.
jag tror att kalle anka också gillar livet,
att han tycker att det är en del av livet att piff och
puff tjyvar hans popcorn och att det är en
del av livet att han ska jaga dom och vara arg.
så han spelar med.
och allt är så enkelt och bra.

trött

jag är så trött att jag inte orkar skita.
är det höjden av trötthet.
kan man undra.
men man får inga svar.
jag jobbar långa pass på mitt nya jobb.
grattis till mig först och främst.
sen kan man ju tycka lite synd om mej också.
och alla andra som jobbar sina långa pass och sen
blir så trötta att dom inte orkar skita.
eller är det bara jag.
toalettpappret är ändå slut så det gör ingenting.
för stunden.
men jag kommer behöva gå på toaletten i sinom tid.
och jag kommer behöva gå tillbaka till jobbet
och kämpa lite till.
bara nio timmar kvar.
bara tre dagar kvar.
bara ett helt liv kvar.
men det är kul.
jag blir inte tvingad till att skratta och le.
jag trivs.
när jag kommer hem på kvällen är jag trött,
men då bjuder min granne alkoholisten in mej på
en runda kortspel.
han röker vid bordet och svär när jag lägger bättre kort.
han jobbar inte.
han jobbar aldrig.
när han var ung jobbade han på ett kraftverk.
nu super han bara och spelar kort.
han verkar trivas med det.
när jag vunnit över honom några gånger går jag hem
och skiter i att gå på toaletten.

min riddare

jag drömmer att jag har en riddare.
han springer runt i full rustning trots stekande sol.
jag skrattar åt honom och säger att han ser rolig ut i
sin fulla rustning och att han måste väl svettas i den?
men han blir bara grinig och säger att han svettas då aldrig.
och så sätter han sina tjuriga armar ihop och det skramlar om honom.
jag börjar tro att det inte finns någonting där inunder all rustning,
ingen människa, inget kött, inget blod, ingen själ,
att han bara är en rustning i sin fulla prakt, ett utdött släkte.
Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om honom.
Han är helt ensam här på jorden och ingen förstår honom,
ingen tänker så som han för så tänker man inte nu,
så tänkte man förr i tiden,
då när det fanns fler av honom, när dom stred mot
drakar och andra riddare och räddade prinsessor och
skyddade sina borgar.
Vi gör i och för sig samma sak nu med, som då.
Det ska jag förklara för honom.
Jag försöker kittla honom på rustningen och
först vill han inte skratta, men han ger sig lätt och jag ler
mot honom där han springer runt på ängen som
ett barn som hoppar hage.

storm

Hejja sverige friskt humör!
Jag onanerar i snöstormen, här är allt bra, här trivs vi,
inte undra på att svenskar är så glada.
sex och storm och snö, fan, att onanera i en pulka
och komma precis över guppet, vilken känsla,
det ska vi testa,
berätta detta för din mamma och pappa.

lite sent ute, men då var det nytt år...

2010 var ett skumt år..både bra och dåliga saker hände.

bella och magnus berättade att dom är gravida :)

carina flyttade till malmö..här är hennes sista kväll i stockholm, med present från oss.

massa roliga fester

mycket strippstång!

fotosession i bellas källare!

poolparty

festade på malmös gator!

vilda fester på min balkong..kostade störningsjouren några gånger..



halloween med galna drycker..och dåligt slut..

många relationer och vänskaper bröts....men nya skapades =)

tomteporr
och bäst av allt, så fick jag min prins! =)

gott nytt år på er!

advent

första advent med korvstroganoff. riset blev klibbigt.

kossa

Det är kärlek, sa bosse, kärlek med ett budskap.
hörrö du, sa greta, det är mer kärlek med ett boskap din äckliga jävla koknullare!
Bosse log mot kärringen, du är alltmej en fin kossa, dig vill jag knulla,
jag vill knulla dig så hårt att dina spenar torkar ut,
så hårt att dina råmningar tillslut låter som en tigers vrål,
så hårt ska jag knulla dig ända upp och
ända ut i dina fyra magar,
och när dina vackra slemmiga koögon
ploppar ur ur hjärnan på dig äter jag upp dom
medan min sperma sprutar ut ur varje öppning och
sen lämnar jag dig där som den kossa du är.

lever

byggaren Biff tappade skon från byggnaden idag. Biff svor och svor och sen fick han måsskit i huvudet.

igår var jag trött. när jag var inne på ica somnade jag vid bladspenaten.

när jag vaknade stod ett barn och petade sej i näsan framför mej.

idag är det fredag och jag är glad att jag lever.

ett litet tillägg:

jag vill tillägga varför jag är glad att jag lever.

jag har börjat nattvandra. jag går när jag sover. jag är medveten om vad jag gör, men kan

inte göra så mycket åt saken mer än att se på. som en åskådare. som en i mängden.

i natt vandrade jag. ut i vardagsrummet och förbi köket och öppnade dörrar och stängde dörrar efter mej. jag kom ut och gick förbi lekplatsen och förbi en slängd kondom på marken, höll på att halka på en hal fläck, kom fram till busshållplatsen och väntade på bussen.

bussen anlände och jag klev på. den var nästan full med människor. busschauffören var fet.

han körde ryckigt så jag fick hålla i mej. när vi hade åkte en bit fick vi plötsligt stanna för att busschauffören tyckte att han såg en människa lifta utanpå bussen så han gick ur bussen och granskade den hela vägen runt. och han hade rätt. en man påstod att han hade fastnat med sin kavaj i bussen så han var tvungen att hoppa på där bak och hålla i sig.

han tackade för att busschauffören hade stannat och chauffören frågade om han ville åka med inne på bussen istället men mannen tackade nej. oj där höll jag på att vakna, men det gjorde jag inte.

så chauffören gick på bussen igen, stängde dörrarna och skulle precis köra iväg när han får ett skott i huvudet. kavajnissen hade skjutit den fete fan rakt genom rutan och bröt nu upp dörrarna och kom in på bussen tillsammans med en kvinna.

dom berättade att dom nu kapade våran buss och att deras uppdrag var att utföra en lysande föreställning, ett magnifikt nummer. dom berättade att dom skulle välja ut tre stycken personer i bussen och att resten av passagerarna skulle få rösta vem av dom tre som skulle dö.

det spred sig suckar och skräck i bussen och jag sov och tänkte hur fan ska det här sluta, jag kan inte försvara mig om jag behöver, alla andra i bussen är vakna, men jag sover ju!

medans jag tänkte gick kvinnan runt i bussen och valde vilka som skulle vara dom nominerade och jag trodde jag drömde när hon pekade på mig. jag var en av tre tjejer som stod inför döden.

folk snackar om att hela ens liv spelas upp framför en när man ska dö, men så var det inte för mig, det var inte mycket som gick genom mitt huvud, jag tänkte på att jag glömt köpa toapapper och hur irriterande det är att upptäcka att man glömt köpa toapapper när man sitter på toan och redan har skitit. sen tänkte jag väl också lite på hur hunden där hemma skulle vakna upp och inte ha en matte länge, ingen som plockar upp hans skit längre.

ja det var väl det jag tänkte på, men jag kan ju inte sticka under stolen med att jag faktiskt var riktigt sorgsen. jag vill inte dö. speciellt inte när jag sover.

så visst var jag glad när jag vaknade i min säng i morse och förstod att jag på något sätt hade lyckats smita och hitta tillbaka till min säng. och hunden slickade mig på tårna.

benlös

Det kan hända att jag ibland vaknar upp och inte har några ben. benlös kan man kalla det. om man googlar på benlös får man upp lite olika saker som tex Ivar Benlös som var vikingahövding från dublin. man får också upp en bok som heter armlös benlös men inte hopplös. Benlös man lämnades i badkaret utan sin benprotes. Benlös 56 åring sparkades av en arab som också stal mannens moped. Benlös får tävla i OS. Benlös loftsäng + gipsväggar= totalt omöjligt? En dikt som heter benlös, skriven 27 juni 2006, och jag citerar, det hänger ett par ben på räcket till det vita huset.
Och så skrivs det om benlös förare i F1 och någon ställer frågan, vad väljer man: svanslös eller benlös? Och lilla emilia har målat sin första gubbe, en benlös tusenfoting. Pappa är stolt.

Ja, det finns olika begrepp om benlöshet. Jag vaknar i alla fall ibland upp utan ben. Man kanske kan säga att jag varken känner eller ser mina ben. Såna dagar har jag inget annat val att dra på mej täcket igen och luta mig tillbaka och fråga mej själv, jaha vad har den här dagen att erbjuda, erbjuda mej som benlös, mina ben vet jag kommer tillbaka till mig, kanske i morgon, kanske på söndag, men vad ska jag göra just nu, benlös för tillfället som jag är?

Och där ligger jag hela dagen och leker att mina fingrar är mångubbar som hoppar runt på månen, den ena av dom heter klas och han hoppar alltid tills han blir illamående och spyr rakt ut i rymden och dom andra beklagar sig över detta. snart fyller ju dina spyor hela rymden klas, brukar dom säga till honom, snart finns det så många spyor runt om i universum att det kommer bildas ett rike av dom, en armé, en stat, ett land, en hel planet av dom och dom kommer attackera oss!

ja, så ligger jag i sängen när jag vaknar upp och inte har några ben för tillfället.

vad gör ni?

friheten

lite solbränna har aldrig suttit fel: det finns ju ingen gräns
för den som känner friheten som ett underliv, det är ju bara
helt underbart, uppblåst, så galet att man kanske till och med får blåskatarr.

en gitarr kan man slänga lite hur som helst.
som rockstjärnor på sina hotellrum, steka ostsås med pernilla whalgren
och ge huvud åt hennes lillebor: som lillebror gillar han fattiga riddare,
som vilken lillebor som helst går man ut på parkeringen
bakom huset och slår någon: någon rakt på käften,
med en fattig riddare.

kom inte till min stad, kom inte till min stad om du
är en fattig riddare kom inte till min stad om du
inte känner friheten, friheten
i håret, som en vind, som en hård sten i magen, som en smula mellan
tänderna, som en blåsa på tungan,

kom
inte till min stad om du inte känner friheten som
ett nackspärr, som blodpudding i frysdisken,
som fiskmåsen som fryser du är inte välkommen
i min stad, om du inte känner friheten med fittan.

larry

Larry äter en banan och tittar på mig. han håller på med design.
säger han i alla fall, men alla tror att han ljuger. det finns ingen som verkligen vet.
han säger att han designar portar och murar och farkoster på ett hemligt ställe.
han kommer dö om han säger någonting, säger han.
det är egentligen ingen som är intresserad.
Jag är inte en i mängden, som ni, som ni era blådårar, samhällsslavar, när solen går upp går ni upp, jag följer ingen sol, jag är viktig, jag blir inkallad att arbeta vare sej det är sol eller inte sol, säger han och jag svarar, jaha det är ju bra larry.
och då fortsätter han, för det som jag håller på krävs styrka och mod och fingerfärdighet, jag räknas med i en större plan, medan ni era kuksugare ligger hemma och sover och drömmer om kakburkar sitter jag och finslipar på viktiga grejor som kommer hamna i historieböckerna, detni, det kallas att vara en superhjälte!
larrys fru fick bröstcanser för ett år sen och har bara en tutte nu.
den gamla haggan, jag älskar henne mer nu, jag älskar henne mer med en tutte, hon bråkar inte lika mycket längre, hon lägger sej inte i, säkert för att hon är osäker med bara en tutte, jag brukar dra henne i den, när jag ska skoja med henne brukar jag dra henne i tutten, hahaha,
säger larry och äter på sin banan.

undergång

hörni, det är ju höst ju.
jag är mest förvirrad.
vägen till målet är det jobbiga. man vill helst hoppa över det. helst jämnfota om man kan, men annars hoppa lite som man vill bara.
jag vet varken vad jag vill bli eller vad jag inte vill bli.
jag säger till min författare att jag inte vet vad jag vill bli.
du vill bli brottare, säger han.
jaha, säger jag.
så jag får väl bli det då. skönt kanske att någon annan kan
bestämma åt en bara sådär.
så blir det inget tjavs.
men sen har jag ett problem till också.
jag lider av undergångstankar.
jag vaknar upp om nätterna och tror att jorden går under.
ligger i panik och kan inte somna om och kikar ut genom fönstret och tror att
det är något konstigt med åskan eller med vinden.
jag tror att vi ska dö.
att jorden ska spricka.
hela tiden.
aja, det är höst i alla fall.

vad gör ni?