lever

byggaren Biff tappade skon från byggnaden idag. Biff svor och svor och sen fick han måsskit i huvudet.

igår var jag trött. när jag var inne på ica somnade jag vid bladspenaten.

när jag vaknade stod ett barn och petade sej i näsan framför mej.

idag är det fredag och jag är glad att jag lever.

ett litet tillägg:

jag vill tillägga varför jag är glad att jag lever.

jag har börjat nattvandra. jag går när jag sover. jag är medveten om vad jag gör, men kan

inte göra så mycket åt saken mer än att se på. som en åskådare. som en i mängden.

i natt vandrade jag. ut i vardagsrummet och förbi köket och öppnade dörrar och stängde dörrar efter mej. jag kom ut och gick förbi lekplatsen och förbi en slängd kondom på marken, höll på att halka på en hal fläck, kom fram till busshållplatsen och väntade på bussen.

bussen anlände och jag klev på. den var nästan full med människor. busschauffören var fet.

han körde ryckigt så jag fick hålla i mej. när vi hade åkte en bit fick vi plötsligt stanna för att busschauffören tyckte att han såg en människa lifta utanpå bussen så han gick ur bussen och granskade den hela vägen runt. och han hade rätt. en man påstod att han hade fastnat med sin kavaj i bussen så han var tvungen att hoppa på där bak och hålla i sig.

han tackade för att busschauffören hade stannat och chauffören frågade om han ville åka med inne på bussen istället men mannen tackade nej. oj där höll jag på att vakna, men det gjorde jag inte.

så chauffören gick på bussen igen, stängde dörrarna och skulle precis köra iväg när han får ett skott i huvudet. kavajnissen hade skjutit den fete fan rakt genom rutan och bröt nu upp dörrarna och kom in på bussen tillsammans med en kvinna.

dom berättade att dom nu kapade våran buss och att deras uppdrag var att utföra en lysande föreställning, ett magnifikt nummer. dom berättade att dom skulle välja ut tre stycken personer i bussen och att resten av passagerarna skulle få rösta vem av dom tre som skulle dö.

det spred sig suckar och skräck i bussen och jag sov och tänkte hur fan ska det här sluta, jag kan inte försvara mig om jag behöver, alla andra i bussen är vakna, men jag sover ju!

medans jag tänkte gick kvinnan runt i bussen och valde vilka som skulle vara dom nominerade och jag trodde jag drömde när hon pekade på mig. jag var en av tre tjejer som stod inför döden.

folk snackar om att hela ens liv spelas upp framför en när man ska dö, men så var det inte för mig, det var inte mycket som gick genom mitt huvud, jag tänkte på att jag glömt köpa toapapper och hur irriterande det är att upptäcka att man glömt köpa toapapper när man sitter på toan och redan har skitit. sen tänkte jag väl också lite på hur hunden där hemma skulle vakna upp och inte ha en matte länge, ingen som plockar upp hans skit längre.

ja det var väl det jag tänkte på, men jag kan ju inte sticka under stolen med att jag faktiskt var riktigt sorgsen. jag vill inte dö. speciellt inte när jag sover.

så visst var jag glad när jag vaknade i min säng i morse och förstod att jag på något sätt hade lyckats smita och hitta tillbaka till min säng. och hunden slickade mig på tårna.