månen

Jag är besatt av månen.

jag behöver månen.

jag blir tokig av månen.

månen är min dotter.

månen är min saliv.

min svett.

min skugga.

jag skulle vilja säga min bästa och min

sämsta egenskap samtidigt.

månen är skräck, lust, avsky, renhet. den är jungfrulig och lösaktig!

jag leker med månen, jag super in den, jag sover med månen under min huvudkudde!

jag går hand i hand med månen, vi hoppar jämnfota

i en hage och sjunger visor tillsammans.

månen sjunger bättre än mej, har en finare stämma.

månen är min syster.

jag skulle kunna sälja min bästa vän för månen.

jag skulle gå ner på mina knän och be om månens hand.

jag har sex i skenet av månen och min kropp

är vackrare i skenet av månen.

skenet av månen blir vackrare av min kropp.

vi delar samma kropp, jag och månen.

samma himlakropp, samma universum.

många män i historieböckerna talar om månen.

hur dom gjorde allt för att få åka ut i rymden och besöka henne.

lägga sina rep runt henne.

månen har berättat för mej att om hon hade varit

en val hade dom jagat henne och kastat harpun mot henne.

om hon hade varit en val hade människorna dödat henne.

men som tur är så är månen en måne och ingen val.

hon är ett naturväsen, våran närmsta granne.

ungefär 384 400 km ut i rymden finns hon.

hon kan vinka till oss och vi kan vinka tillbaka.

månen har en stor kraft.

hon kan styra över vårat vatten, skapa ebb och flod.

hon kan prata med katter och

vargar är förälskade i henne.

sjömän och pirater hedrar månen, följer månens kropp

som ett kompass.

månen kan orsaka naturkatastrofer.

men bara för att det finns en mening med det.

månen gör ingenting som inte ska göras.

och jag tycker det är bra.

månen gör mig glad. den gör mej hel även när den är halv.

jag äter månen till frukost och jag har månen i mitt blodomlopp.

månen gör mej frisk och månen kan ta mitt liv

ifrån mej.