kalle anka

kalle anka på förmiddagen.
han är arg på piff och puff för att dom
tjyvar hans popcorn.
jag ser det hela väldigt komiskt och skrattar lite.
sådär ska livet vara.
det ska vara komiskt när det är sorgligt och
det ska vara komiskt när man gör sig illa
och när vi ligger förkylda och klagar och när
mensen gick igenom brallan.
ha-ha-ha ska man säga.
det ska vara enkelt, som att cykla utan händer
eller headbanga eller knapra på nötter.
det ska vara lika självklart som när ett
barn pillar sig i näsan och äter kråkan och
som när pojkar döper sina könsorgan.
ett barn berättade för mej att han brukade
allt smyga upp på nätterna och dyka ner i toaletten
och simma ut i rymden.
han pratade med olika figurer och dom berättade
hemliga saker för honom och dom
gjorde volter och konster och dom plockade bär som
dom åt upp så när han simmade ut ur rymden
och la sig i sängen igen var han röd om munnen.
det var livet för honom.
det var så enkelt och konstigt och förunderligt
men självklart på en och samma gång.
sen sov han och klättrade i träd på dagen.
jag tror att kalle anka också gillar livet,
att han tycker att det är en del av livet att piff och
puff tjyvar hans popcorn och att det är en
del av livet att han ska jaga dom och vara arg.
så han spelar med.
och allt är så enkelt och bra.