Ropar ut i rymden

Hej.
Jag blev nostalgisk. Kanske till att börja våga skriva igen efter många år av skrivkramp. Men mest nostalgisk över er människor som fanns och som läste mina sketna inlägg och som även jag läste era.
Finns ni kvar någonstans där ute?

samma sits

Det känns inte som igår. och det är det inte heller. det är främande och nytt. det är som en kräkreaktion längst bak i bussen. någon frågar om man behöver hjälp men självklart behöver man inte det. man har just vaknat, alltså insett, att det är ju här jag ska stiga av. alla tittar efter en, säkert undrar en massa saker, och det är skönt. det är skönt att lämna dem undrandes. jag äger dem. det är jag som är kungen och jag får slita av mig kallingarna och bryta mot lagen och låtsas att jag är oberörd. men självklart är jag inte det. självklart behöver jag hjälp att klä på mig kläderna och torka mig i röven. självklart är någon även kung över mig.

fan vilken fin dag. gör någon nytta och känn er inte ledsna, vi sitter i samma sits du och jag!

en dag

Det är när regnet kommer. Då vaknar drömmarna till liv. Grannkärringarna sätter på sina gubbar i en enda härlig symfoni, och på gatan gör katterna likadant. Regnet river upp jorden, för upp allt dolt till ytan. Jordmån podsol, en gran trivs bäst i sura förhållanden. Jag har lagt apelsiner på fönsterbläcket, det är en snygg kontrast tycker jag. Här finns skatter att hämta, människor att blåsa, visor att sjunga och bröst att klämma på. Tiden står stilla, sträcker på sig som katten på hallmattan och där har vi regnet som dämpat alla ljud, alla lögner. Det ska regna hela året. Jag hade tänkt sitta hela året på balkongen och se tystnaden, stanken, avsaknaden. Jag tänker sträcka på mig, sjunka ihop, skrika i falsett. Jag tänkte sitta här hela året och se på när morgonen gryr i kaffekoppen och slänger sina skitiga kallingar på golvet och kliar sig i skrevet, hemkommen efter ett hårt knull med natten. Jag tänker vänta på den. Vända den ut och in, andas in surt regn, pissa i surt regn. Jag tänker stanna här tills den lägger sin snara runt mig och för upp mig på en dans. Var är min dag? Jag förtjänar en till dag.

vafals

Här går det undan, hinner inte blinka, eller minnas för den delen. Allt är nattsvart eller gult som kattpiss.
Jag har inte glömt bort er mina vänner, jag har glömt bort mig själv. Jag är en potatis på tallriken och mamma är hungrig. Jag ska ägna mer tid åt er och den här sidan. Jag ska komma in och hälsa på hemma hos er också. Just nu studerar jag hela tiden, både fittan och plånkan är tom. Men det glider på, sommaren är här, vi ska skratta och supa och vara glada och byta blöjor på en invalid katt. Det är bra, livet är allt skönt ibland. En cigg under äppelträdet i parken hinns nog också med. På återseende.

Undergång

Toaletten på sturehof. Vad gör jag här. Jag skäms. Så jag skiter på deras toalett. Det gör jag rätt i. Idag går jorden under också. Fan vad jag hoppas att den inte gör det just idag så att inte en kristen fanatiker får rätt. En som säger att vi ska frukta Gud. Jag ska kasta ett äpple på nån idag.
Det vill jag göra innan jag dör i sådana fall.
Oj så onödigt med undergång, jag hade kunnat utföra stordåd.

månen

Jag är besatt av månen.

jag behöver månen.

jag blir tokig av månen.

månen är min dotter.

månen är min saliv.

min svett.

min skugga.

jag skulle vilja säga min bästa och min

sämsta egenskap samtidigt.

månen är skräck, lust, avsky, renhet. den är jungfrulig och lösaktig!

jag leker med månen, jag super in den, jag sover med månen under min huvudkudde!

jag går hand i hand med månen, vi hoppar jämnfota

i en hage och sjunger visor tillsammans.

månen sjunger bättre än mej, har en finare stämma.

månen är min syster.

jag skulle kunna sälja min bästa vän för månen.

jag skulle gå ner på mina knän och be om månens hand.

jag har sex i skenet av månen och min kropp

är vackrare i skenet av månen.

skenet av månen blir vackrare av min kropp.

vi delar samma kropp, jag och månen.

samma himlakropp, samma universum.

många män i historieböckerna talar om månen.

hur dom gjorde allt för att få åka ut i rymden och besöka henne.

lägga sina rep runt henne.

månen har berättat för mej att om hon hade varit

en val hade dom jagat henne och kastat harpun mot henne.

om hon hade varit en val hade människorna dödat henne.

men som tur är så är månen en måne och ingen val.

hon är ett naturväsen, våran närmsta granne.

ungefär 384 400 km ut i rymden finns hon.

hon kan vinka till oss och vi kan vinka tillbaka.

månen har en stor kraft.

hon kan styra över vårat vatten, skapa ebb och flod.

hon kan prata med katter och

vargar är förälskade i henne.

sjömän och pirater hedrar månen, följer månens kropp

som ett kompass.

månen kan orsaka naturkatastrofer.

men bara för att det finns en mening med det.

månen gör ingenting som inte ska göras.

och jag tycker det är bra.

månen gör mig glad. den gör mej hel även när den är halv.

jag äter månen till frukost och jag har månen i mitt blodomlopp.

månen gör mej frisk och månen kan ta mitt liv

ifrån mej.

en gammal klassiker och en tom påse

för några år sen, på min förra blogg, hade jag någonting som jag kallade för bathtub art. det var ju lite flashigt så jag lägger ut veckans bathtub art igen, idag i alla fall. undrar om dom använder tigerbalsam. idag har jag bara varit bakis. min hund ligger och slickar sig på ballen framför mig. hans nötter är nu för tiden ett minne blott, tre tusen kronor pungade (haha) jag ut med för att ta bort bollarna. det som återstår är en tom påse nötter kan man säga. men han är lika glad ändå. annars är min önskan för idag att få rapa rakt ut i rymden. farväl. /Loathing